när livet är precis värt

Ringde mamma när jag tog en promenix igår. Hon var på bibblan.

Sofia: jag är på väg till Nordstan, det sägs att det är något slags bombhot där..

Mamma: Ja, gör det.

Sofia: Ja nä. Kul om man får se något.

Mamma: Jaa...det är nog ingen fara..Ska vi höras då?

Sofia: ok. hejdå.

vet att hon bryr sig. egentligen.

Skrik men vad vet jag.

fårmantakort

I konstens tacken kändes det som an bra grej att göra vandring genom konstmuseet för inspiration och kunskap..

Men shit, ramarna runt tavlorna tilltalar mig läskigt mycket. Jag vill HA! (fyller år snart...)

En liten Ida.

en liten tavla

en liten nos - vilken?

en liten farbror (spana in ramen..!!) i sina bästa dar.

och två fina töser på väg ut ur bilden. (tyyypiskt barockens stil)

kommunikation

sommarminnen. typ.

För man kan ju inte äta körsbär utan klär.

(trodde ni att ni inte skulle få se mer randigt/turkos/rödrodnad här på fia-mellis? Klart ni ska få det. Hur skulle det annars se ut liksom)

blir man kol om man hänger med kola?

yeti me and tåbbe

För då vet jag inte om jag får räknas till den kategorin. Det finns ett foto som är förebild till den här akvarellen. jag bara älskar det. Känns som taget direkt från 80-talet nån gång. eeh. Lost är nog det bäst beskrivande ordet.

du kan få min prick om jag får bli din rand

Ja, ni kanske lade märke till mitt lilla snedsteg med en sockerteckning. Kändes ju inte särskilt mellis-syster. (även om lillan fortsätter sin lilla sockerspridning).

Nya tag som resulterade i en djurisk flicka. Gjorde den tänkta zebrabakgrunden med markers (ni vet, dedära tuchpennorna igen) och, JesusMariaJosef, vad jag blev yr. Värt? Ja.

Och inspirationen kommer från en fyndig bloggare; här har ni henne. Tack för det Frida, du är fin!

Något som är en ny grej för mig är att signera. Glömmer det alltid och finner det liksom aldrig passande. Förrän nu. Någonstans i bilden finns alltså ett S och ett L. WOHOOO var kan de vara?! Ni kommer också bli yra nu.

Övrigt så är det en a4 och som sagt med markers (och akvarell!!).

på-gränsen-tlll-för-söt

le inspiration till denna akvarell kommer från ingen mindre än min lillasyrra. Vet ni förresten att den förra akvarellen och denna är i A3-format. Målar nästan alltid i A4 annars. Stort steg.. verkligen.

fia keeps dancing on her own

ja det är precis vad jag gör. för så här tittar jag på alla killar och såhär inte-tittar alla på mig.

äh.

det är bara EN tolkning.

btw har jag försökt låna lite drag från en av världens finaste killar - svårt, för gud vad du är vacker! utsida-insida.

ja. eller nä förresten.

Ni som hänger här har kanske noterat att det bara är kvinnliga figurer på bilderna. ÄNDRING på det nu. Här har vi en kille till exempel. En snygg vän fick agera inspirationskälla. hihi tack igen, O!