när jag rör vid ditt ansikte

ack det här blir den sista akvarellen från Berlin. Kommer sakna så mycket. Allt i från att skydda C från hundar (en ständigt återkommande uppgift då hundarna är många, lösa och högst mänskliga enligt berlinborna) till att gå in på varenda litet galleri till att dansa till klockan sju på morgonen.

Nu: hem till gbg. Känner på mig att bussresan kommer bli lång, dels för att tretton timmar ÄR en lång tid och dels för att jag bränt mig på ryggen efter dagens måla-i-en-park. Fast Camilla har försett mig med Mad Men så jag antar att jag kommer ha det gött.

lila.

Om perspektivövningar alltid innebar att sitta på en altan med utsikt över blommiga hus och en basketplan med hoppande berlinkids hade jag övat perspektiv betydligt oftare.

Nu ska jag handla massa konstiga tyska grejer som jag ska ha med mig hem.

utdrag.

Snabba skisser var det. Snabba skisser från verkligheten. Därför ritade jag av den sovande killen till höger. Han väntade på att få checka in på ett hostel och låg lite ihopkrupen på heltäckningsmattan. Det såg inte så skönt ut och ibland vakande han till och kollade på mig. Som kollade på honom. Men bara för att få en bra skiss. Vet inte om det är min grej att rita av verkligheten.

jagharintebokathembiljett-crazygirlva?

Nu är jag här, i Berlin. Överinspirerad. Vi hänger mest runt och kollar, för Camilla som jag delar upplevelserna med har undersökt Staden med Sprayfärg i tre veckor nu har full koll. Hon rättar mig när jag kallar all kollektivtrafik för spårvagn, hon vet vilken falefel som är godast och hon fnissar lite när jag tar kort i butiker och får tyska utskällningar.

medveten.

Jag gillar operfekta saker. Därför målar jag akvarell med pappret lutande. Så att det rinner ner på min annars helvita matta och gör den alldeles prickig.

Operfekt Perfekt.

twisted

man är aldrig på samma våglängd. men hur kul hade det varit.

(2xA2. i tusch , +photo shop red.)